Den andalusiska hästen, förklarad

En ras, två namn

Andalusiern kallas också Pura Raza Española, eller PRE, vilket på engelska återges som den rena spanska hästen. Den spanska förening som för stamboken föredrar det spanska namnet, medan stora delar av världen säger andalusier, och på de flesta håll betyder de två termerna samma ras. Spaniens jordbruksministerium erkänner den förening, grundad 1972, som organ för uppfödare och ägare överallt. Om du läser ett tävlingsprogram som använder endera namnet beskriver det samma slags häst. Hur som helst är hästen samma djur.

Uppkallad efter en region

Namnet kommer från Andalusien, den sydspanska region där rasen utvecklades, och dess förfäder är hästarna på Iberiska halvön, i Spanien och Portugal. Den är en nära släkting till Portugals lusitano. Dess status som separat ras går tillbaka till 1400-talet, och dess exteriör har förändrats mycket lite sedan dess. Grottmålningar visar hästar som levde på Iberiska halvön för tiotusentals år sedan, långt innan rasen existerade.

En häst för kungar och kavalleri

Genom sin historia har rasen varit högt skattad som stridshäst och av adeln. Spanien använde hästar som ett diplomatiskt verktyg, och kungar runt om i Europa red och ägde spanska hästar. Varje fransk monark från Frans I till Ludvig XVI lät göra ryttarporträtt på hästar av spansk typ. Rasen formade också andra, däribland många av Europas varmblod, och gav sitt blod till ridhästraser i Amerika.

Munkarna och stamtavlorna

Några av de tidigaste skriftliga stamtavlorna i europeisk historia fördes av kartusianermunkar, med början på 1200-talet, eftersom munkar kunde läsa och skriva. En linje inom rasen, kartusianen, betraktas av många uppfödare som den renaste. Påståendet är en fråga om uppfödarnas tro, då inga genetiska bevis för det är kända, men linjen förblir separat och föredras av vissa köpare.

Nära ögat och en återhämtning

Under 1800-talets krig, sjukdomar och korsavel minskade hjordarna kraftigt, och antalet förblev lågt in på tidigt 1900-tal. Hästar stals eller rekvirerades i krigstid, och en hjord gömdes undan invaderande arméer och användes senare för att förnya rasen. Exporten från Spanien var begränsad till 1960-talet, och sedan dess har rasen spridit sig världen över, även om den fortfarande är en relativt liten population.

Hur den ser ut och rör sig

Andalusier är kraftigt byggda, kompakta men eleganta, med en lång och bred hals, en kort rygg och lång, tjock man och svans. Grå är den vanligaste färgen, även om brun och andra förekommer. Deras rörelser beskrivs som utsträckta, upplyfta, rytmiska och harmoniska. De är kända för sin smidighet och för att snabbt lära sig svåra rörelser, såsom samling och bakdelsvändningar.

Temprament

Andalusier beskrivs som intelligenta, känsliga och fogliga. När de behandlas med respekt lär de sig snabbt, är lyhörda och samarbetsvilliga. Den kombinationen är viktig i en föreställning, där hästen arbetar nära publik, musik och en dansare, och där ryttarens signaler måste förbli små och lugna. Ett lugnt temperament är lika viktigt som atletisk förmåga när publiken sitter bara några meter bort.

Varför den passar på arenan

En häst som villigt tar upp samlad, upplyft rörelse passar både dressyr och cowboy-stil ridning. Historiskt tjänade Andalusiern inom klassisk dressyr, körning, tjurfäktning och arbete med boskap, och idag förekommer den även i dressyr, hoppning och körning. På en föreställning som den i Torremolinos är det arrangören som bekräftar vilken ras varje häst tillhör.

Så känner du igen tecknen

Leta efter den välvda halsen, den tjocka manen och svansen, de höga, rundade stegen och den lugna blicken. Om du vill veta vad ryttarna begär av hästen förklarar guiden till doma vaquera och high school riding vokabulären.

Läs nästa: Doma vaquera och alta escuela